Välkommen till Symbolen

Var med när Symbolen, Luleås nya Folkets Hus, växer upp! Hyresrätter, bostadsrätter, kontorslokaler och butiksytor väntar på dig.

Anmäl redan nu intresse för ditt nya boende. Vårt enda lilla motkrav är att du är med och bestämmer hur Symbolen ska bli. Det gör du genom att svara på våra frågor då och då. Ju flitigare du är på att svara desto högre köplatspoäng får du.

Inte medlem än?

Redan medlem?

Ett viktigt steg mot jämlikhet och demokrati

När den fackliga och politiska arbetarrörelsen började i slutet av 1800-talet uppstod ett stort behov av lokaler. Helst egna.

Motståndet var starkt och välorganiserat. Högerkrafterna släppte ogärna in arbetarna i de lokaler som fanns. Markägare förbjöd till och med sammankomster ute i det fria eftersom de befarade att uppviglande idéer kunde ventileras. På detta sätt trodde man sig kunna sätta stopp för det fria ordet och försvåra arbetarrörelsens strävanden efter frihet och demokrati.

I Kristianstad förvärvades det första huset. Det första hus som uppfördes för ändamålet byggdes i Malmö. Sedan spreds Folkets hus-tanken från söder och norrut i landet. Folkets hus-idéernas förverkligande var ett viktigt steg på vägen mot jämlikhet och demokrati. 1899 hade över tjugo folkets hus-föreningar bildats i landet. Framför allt i större industrisamhällen, där behovet av möteslokaler var stort på grund av den snabba utvecklingen av den fackliga verksamheten.

Byggnationerna finansierades bland annat genom andelsteckning, banklån, bidrag i olika former, garantiföreningar och inte minst gratis arbetskraft.

Kilboms affärssinne

1937 bildades Folketshusföreningarnas Riksorganisation där Karl Kilbom blev den första ombudsmannen. Med Kilboms skicklighet och affärssinne förvandlades folkets hus-rörelsen under åren till ett mäktigt affärsdrivande företag med lokaler för kultur, folkbildning och underhållning.

Folkets hus var en ideologisk smedja, men för att finansiera driften av lokalerna förekom nöjesverksamhet i stor omfattning. Dansen var det dominerande inslaget i början, sedan kom teatern. Och så småningom kom filmen in i Folkets hus. Filmvisning blev snabbt ett populärt inslag i verksamheten. Biografer öppnades i rask takt i städer och andra tätorter. Spelfilmerna tillgodosåg sällan några djupare kulturella anspråk. Syftet var i första hand att finansiera den övriga verksamheten.

Skapade ett nöjesimperium

Föreningarna anslöt sig i allt snabbare takt. På 1940-talet inrättades den så kallade stödfonden för att stötta de ekonomiskt svagaste föreningarna. Först efter ett riksdagsbeslut 1942 fick kommunerna möjlighet att engagera sig ekonomiskt i Folkets hus.

När Karl Kilbom lämnade posten som verkställande direktör 1951, lämnade han en organisation som kunde uppvisa ett kultur- och nöjesimperium med omkring 500 biografer och ungefär dubbelt så många lokaler för annan underhållning, teater och dans samt studieverksamhet.

Teven ändrade vanorna

Antalet filmbesök minskade och det påverkade förstås föreningarnas ekonomi. Den obrutna utveckling man hoppats på blev inte riktig verklig. Teven kom, och människors fritidsvanor förändrades. Landsbygden fortsatte att avfolkas. Antalet folketshusföreningar minskade. Man talade rent av om kris. Men omflyttningarna krävde inte bara avvecklingsplaner för en del hus. Nej, det ställdes också rav på att bygga ut fastigheter på orter som faktiskt växte, framför allt i städernas förorter.

Att Folkets hus inte på något sätt önskade bli en statlig eller kommunal institution var rörelsen enig om, oavsett konjunktur. Samtidigt tvingades husen kämpa på den öppna marknadens villkor. I samlingslokalutredningen 1968 slogs för första gången fast att förvaltningen av samlingslokaler i första hand skulle skötas av föreningar. Det kommunala engagemanget ökade. Kulturen fick ökat utrymme och föreningarna rekommenderades exempelvis att placera konst i lokalerna.

Arbetarrörelsen fortsatte att växa och i takt med det förändrades också kraven. Många av husens självklara hyresgäster lämnade Folkets hus till förmån för egna lokaler.

Kvalitetsfilmvisningar

På filmfronten träffade staten och filmbranschen 1963 ett avtal, filmavtalet, där fonder bildades för olika ändamål. Nya biografer som motsvarade publikens krav på teknik kom till under 1960-talet. Bio Kontrast - kvalitetsfilmvisningar - startades efter en del kritik av filmutbudet.

Kulturarbetet inom Folkets hus kom riktigt igång under 1970-talet, bland annat under parollerna "Konst åt alla", "konst i Folkets hus" och "Folkets hus-hörnor".

Från 1980-talet och framåt har konferens- och utbildningsverksamheten ökat i Folkets hus. Däremot har nöjesverksamhet i form av dans minskat. Den traditionella mötesverksamheten har också stagnerat eller minskat under dessa år. Istället ökar den egna verksamheten i husen, exempelvis med revyer, jazzfestivaler, fritidsgårdar, föreläsningar, konstutställningar, internetkaféer och turisthem.

Källa: Folkets Hus och Parker